Malin in Asia

Ännu en fin strand vi (och alla andra turister, givetvis) hittade utanför Ao Nang var Poda Island, som är en pytteliten ö ungefär tjugo minuters longtailfärd bort. Ännu lite vitare sand, ännu lite klarare, blågrönt vatten - jag gillar det! Lyckades såklart bränna hela ansiktet trots SPF 30 och två månader i solen. Så är det att vara född utan pigment (tack mamma och pappa). På kvällen hängde vi på vårt hotells takterrass och testade sedan på Ao Nangs nattliv som inte direkt var något att ha. Slutade med att vi blev arga och gick hem och streamade TV3play istället. 

Känner oss ganska klara med Ao Nang, så i skrivande stund sitter vi i en minibuss på väg till Long Beach på Koh Lanta där vi tänkt stanna sex dagar. Länge för att vara oss, så håller tummarna för att vi gillar det. Själva bussresan har ju varit en upplevelse i sig också. Blev hämtade alldeles för sent av en chaufför som nog toppar listan på livsfarlig körning under den här resan (blundade hela vägen), sedan avslängda på en liten resebyrå mitt ute i ingenstans med en mysig tant som skällde ut alla som frågade när bussen skulle gå. Till slut kom en ny bil som vi sitter i just nu, full av thailändare, kaffemaskiner och våra två små blonda huvuden. Skulle egentligen varit framme om en trekvart, men vi har inte ens kommit på färjan än. Ha haaa.